inte nu igen

hon satt på en stol ensam i rummet. När jag såg henen ryggade jag till,
blev rädd, förskräckt. vid de här laget borde jag veta bättre, jag borde
förså att hon är överallt hela tiden. Hon läser, som alltid. en tjock bok.
jag vill prata med henne, jag vågar inte.. jag är rädd, hon kan vara farlig.
Jag undrar om hon läser tankar, om hon läser av mig. Alltid det där leendet,
som om hon vet, som om hon vet jag vet, som om hon hört mina tankar.
Hon skrämmer mig, jag tror hon är magisk. En häxa kanske. nee, ingen häxa,
men någonting liknande. Hur kan hon förflytta sig som hon gör, hur kan
hon vara överallt hela tiden? Hon sitter vänd mot alla andra, helt inne i boken.
En helt annan värld tycks kretsa runt omkring henne, hon tittar mot himlen,
kisar. jag undrar vad hon ser. Jag vill veta vad hon ser. Jag vågar inte titta.
Jag blundar.
hejdå.
Bara lite lagom tokigt inlägg