Vi delar barndom.

Jag lyssnar på musik jag inte hört på väldigt länge.
Fina minnen hoppar på mig. Det gör ont att bli hoppad på,
det gör ont att minnas fina stunder som aldrig kommer tillbaka.
Då när den tiden varade kändes den inte speciell, inte mer unik än någon annan dag.
Jag var på Gotland och jag var med en vän. Kanske var han en god vän?
Vi hade det jättefint kommer jag ihåg.
Jag undrar om jag inte blandrar ihop två somrar nu.
Kanske gör jag det. Det spelar ingen roll.
Han är inte en god vän längre.
Kanske inte ens en vän?
Vi kan inte prata när vi ses, jag vet inte vad jag ska säga.
Ska vi prata om vädret?
Minns han också sommaren? var den lika ospeciell som för mig i den stunden?
Har han någon gång saknat den sommaren?
Har han någon gång saknat mig?
Jag har inte saknat honom på ett år, inte tänkt på han,
men nu minns jag hur han var som en vän. Jag är glad för den sommaren.

HAN LOG EKOLOGISKT

Idag när jag handlade föränrades min syn på framtiden. Som äldre, men inte gammal. Som trettio. Det hände på VI, föredetta Vivo, allt tycks hända där på VI.

En kille i trettioårsåldern står bakom mig i kön och handlar medans jag packar ner mandariner och choklad.
Han har mjukisbyxor och en svart jacka på sig.
Han köper två små bakelser, och ett paket med nappar. Nappar som små barn suger på.
Jag undrar om han bor med sin flickvän i en lägenhet i närheten, jag undrar vem som lämnar deras barn på dagis, undrar när på morgonen dom går upp.
Tänker på hur mysigt dom kommer ha det ikväll.
Jag hoppas dom får det jättemysigt. Jag står där och tittar på honom. Länge, jag ser hela hans liv i mitt huvud, ser hans liv framför mig.

Plötsligt känns inte trettio så gammalt. Plötsligt känns trettio helt okej.
Men jag har några år kvar, och det är jag glad över.

Jag har någonting jag undrar över också, om man ler ekologiskt, hur ler man då?
Kan man le ekologiskt?

mamma säger att hon inte kan lita på mig.

Samvete. SAM-VETE, HAHAHAHAHAHAHA

Jag har så mycket som ska göras, så mycket som inte är gjort. Matte. städa. sova. baka. jobba. Nej jag orkar inte, vill bara sitta och lyssna på musik. jag tror att jag saknar sommaren lite. Jag paular(hehehedvig) seriöst inte ett till IG i matten. Jag orkar inte med att vara misslyckad. Dock pallar jag inte plugga heller. Dålig kombination. antingen så kommer allt skita sig, jag kommer skita i allt. Eller så har jag det skit ett tag för att sedan bli nöjd, med mig själv. Så jag kan skita. (var tvungen att använda ordet skit en sista gång) Det verkar som om min mattebok har gömt sig. Eller så är det jag som inte orkar leta, och använder mig om det som en ursäkt. Även om den inte kommer hålla i längden, eller i mängden.

jag har hört att du träffat någon.

Varför tänker jag på han nu?
och jag som trodde att jag hade glömt han.

Trallala, trallalaaaa, llalalalalalala, durudum durumuuuuumm, lalala, lala,

Vilken vacker kväll. Eller vackra kvällar.
vilka vackra människor, vilken vacker känsla.
Jag får inte nog, jag kommer aldrig få nog.

Efter alla dom timmarna av väntan kändes det så underbart när Håkan studsade ut på scenen med sitt vackra leénde. Han var underbar, alla var underbara.

Mina händer luktar kattmat, det förstör stämningen lite grann.

GRÄJT GRAPEFRUIT

Varje ord, varje sekund, gör ont, fast på ett behagligt sätt.
När en mp3 är trasig uppskattas musiken mycket mer.
Almedal, CK och Vargpakten var fantastiska. Varje ord, varje sekund.
Alla människor, jag slutar aldrig förundras, över att människor kan vaa så snälla. Så himla vackra och bra. Både nära vänner, och okända.
Sånt gör mig så lycklig, människor som vill se andra lyckliga.
Musike var great, Ck var jätteöst och lik David. Vargpakten var hääärliga och Almedal jättesnygga. Alla var snygga igår, alla var jättevackra, och snälla och så himla bra bara, och bullar, det fanns bullar!

Pengar, bullar och musik, det är kärlek

APA

Jag kollade just igenom hela min blogg. Inlägg nummer 1.

Kakdiet. Ja, vad hände med den egenlitgen?

Ganska idiotiskt, ganska mycket idiotiskt faktist. Farligt också, det borde inte göras. Men jag måste göra den, det vet jag att jag måste. Jag bestämde mig den dagen jag skrev in det i min blogg, inlägg nummer 1 att jag skulle göra det. Nu är bara frågan när?

Jag vill verkligen inte göra det. Men jag måste. Fan. Jag kommer må jättedåligt. Men jag måste, för att bevisa att jag kan, att jag hade rätt.

Fy sjuttsingen vad jobbig jag är. Jättejobbig verkligen.

Luft

Ute är det mörkt men i huvudet börjar det bli ljust.

bert

Pusselväder igen.
Blir sugen på att sitta med raggsockor och varm choklad och lägga pussel.

.

Jag saknar moa nu.

Jag vill springa ifatt

Jag vill bara hjälpa.

Men det går inget vidare.

Jag vill tänka på andra,

men då glömmer jag mig själv.

Och då kommer all ångest jag jag vill iväg.

Jag behöver sprinag ifatt,

men det enda jag orkar är att springa bort.

Tur att man har fler än sig själv.

Min kamera är trasig också.

Med hösten kommer sår och bekymmer.

Då kan man behöva lite plåster.

Om någon ramlar kan kan behöva dela med sig av lite plåster, eller lite kärlek.

Om man inte har varken plåster eller kärlek att ge eller få så duger musik ganska bra det med.

med hösten kommer jättemcyket fina färger också. det är fint.

Glada dagar

Lite höst nu då.
Pusseltime.
Bara lite lagom förvirrad just nu. Himla mycket man ska hinna tänka på.
Helgen var kalas, fredagen kanontrevlig med allt trevligt folk. Dock otrevligt med en mycket upprörd och orolig mamma på kvällskvisten.

Lördagen, barnvakt, med Emelie, the grudge känsla. buuuuuh
På söndagen införskaffades ett par majsiga najsiga byxor, lite halsdukar osv med Emelie och Nina, kanonkul!

-

jag orkar inte.
Vad hände? Hur kunde det hända?