Idag när jag handlade föränrades min syn på framtiden. Som äldre, men inte gammal. Som trettio. Det hände på VI, föredetta Vivo, allt tycks hända där på VI.
En kille i trettioårsåldern står bakom mig i kön och handlar medans jag packar ner mandariner och choklad.
Han har mjukisbyxor och en svart jacka på sig.
Han köper två små bakelser, och ett paket med nappar. Nappar som små barn suger på.
Jag undrar om han bor med sin flickvän i en lägenhet i närheten, jag undrar vem som lämnar deras barn på dagis, undrar när på morgonen dom går upp.
Tänker på hur mysigt dom kommer ha det ikväll.
Jag hoppas dom får det jättemysigt. Jag står där och tittar på honom. Länge, jag ser hela hans liv i mitt huvud, ser hans liv framför mig.
Plötsligt känns inte trettio så gammalt. Plötsligt känns trettio helt okej.
Men jag har några år kvar, och det är jag glad över.
Jag har någonting jag undrar över också, om man ler ekologiskt, hur ler man då?
Kan man le ekologiskt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar