Vi delar barndom.

Jag lyssnar på musik jag inte hört på väldigt länge.
Fina minnen hoppar på mig. Det gör ont att bli hoppad på,
det gör ont att minnas fina stunder som aldrig kommer tillbaka.
Då när den tiden varade kändes den inte speciell, inte mer unik än någon annan dag.
Jag var på Gotland och jag var med en vän. Kanske var han en god vän?
Vi hade det jättefint kommer jag ihåg.
Jag undrar om jag inte blandrar ihop två somrar nu.
Kanske gör jag det. Det spelar ingen roll.
Han är inte en god vän längre.
Kanske inte ens en vän?
Vi kan inte prata när vi ses, jag vet inte vad jag ska säga.
Ska vi prata om vädret?
Minns han också sommaren? var den lika ospeciell som för mig i den stunden?
Har han någon gång saknat den sommaren?
Har han någon gång saknat mig?
Jag har inte saknat honom på ett år, inte tänkt på han,
men nu minns jag hur han var som en vän. Jag är glad för den sommaren.