
Vad kan jag säja egentligen?
Vilka ord ska jag använda för att förmedla känslan? svordomar, kommer dom ge det extra, eller kommer de bara döda känslan? Nej, jag finner inga ord, inga mer än dessa. Jag vet inte alls vad jag kände. Vid kravallstängslet, föterna på marken, blicken på scenen, hjärtat i halsen. Tårarna i munnen, på halsen, på brösten, på magen. Händerna på huvudet, håret i händerna. Jag försökte finna ord redan där, men min tunga blev stum. Försökte leva i nuet för att inte fasta i dåtid. Vet inte vad jag kände, om jag kände någonting, eller om jag bara kände allting. Smärta, gläde, sorg, allt på samma gång. Min lilla 13 åriga kropp fick inte plats med alla dessa känslor, så det sprack och blev till tårar, till skrik, till skratt och sen kunde jag inte gå rakt, kunde inte prata. Kund einte ens tänka klart, fr det enda som fanns i mitt huvud var allting, och allting är ingenitng när man inte finner ord, när man inte finner känslor. Jag såg dom, dom såg mej. Jag var där. dom var där. Jag visste inte vad jag skulle ta mej till, vad jag kunde göra annat än att skrika och gråta ut allt jag kände, det som fanns mej.
Jag orkade inte ens bry mej om att de som bara hade köat i nån timme stod längst fram men oss som köat i 13 timmar, inte då, det enda jag tänkte på stod framför mej. Som några slags gudar stod dom där och gav mej min drog. Jag drciker inte, röker inte, ingeting gör jag. Jag blir hög på konserter. och det här, det här ar en sådan i toppklass. Att se dessa genier, framför mej blev för mycket, jag klarade inte av att behärska mej. Sådant kan inte hjälpas. Jag var lycklig efter, jag älskade allt och ingnting. Tove bjöd mej på bulle. En bulle i toppklass. Att äta den, det var som att äta någonting magiskt, som snövits röda äpple, men med motsatt effekt. Jag, Amanda, Tove, Julia, Moa och alla andra som var där, vi upplevde någonting magiskt, mer magiskt än snövits röda äpple. Hennes äpple är ingeitng jämfört med dessa trollkarlar, kent.
Ja, pengar, bullar och musik, det är kärlek